Inbjudan till SvD riksskytte ute

Gunilla Karlsson pryder SvD-medaljen 2023

Eldsjäl – administratör. Där har ni Skaraborgaren Gunilla Karlsson, alltid Fredsberg/Älgarås Skyttegille trogen, beskriven i två träffsäkra ord.

SvD-medaljen pryds vartannat år av en förtjänt ledare och vartannat år av en förtjänt skytt, och då handlar det inte om antal medaljer utan lika mycket om hur man är som person utanför skjutvallen.

Fyra barn och sex barnbarn, skytte, kägelspel och jobb. Agendan är fulltecknad hos Gunilla.

- Egentligen är jag pensionär, fick ju bara jobba till 68, men nu har jag fått hoppa in för min ersättare som först var tjänstledig och nu sagt upp sig, säger Gunilla, nyss hemkommen från pastorsexpeditionen i Karlsborg.

Hon har jobbat inom kyrkan sedan 1988 och provat på det mesta inom pastoratet utom präst och kantor.

När det gäller skyttet har Gunilla en ganska typisk bakgrund.

- Pappa har varit skytt och ledare så man har nästan vuxit upp på skjutbana. Började som 15-åring, ganska sent egentligen, och då var det 6.5 på 200 meter som gällde. Däremot började jag att vara markör några år innan. Skjutbanan i Fredsberg fanns på cykelavstånd.

Fredsberg, som gick ihop med Älgarås 1993, stod under 25 års tid (1978-2002) som värdar för Vadsboknallen.

Det var Gunillas pappa Lennart Karlsson som stod bakom denna, startade luftgevärsskyttet i föreningen och överhuvudtaget värnade om juniorerna, vilket ibland kunde reta de lite äldre skyttarna. Bland annat infördes att juniorerna skulle skjuta fem knäskott, så att det kunna finnas med på mästerskapen.

- Han hade varit stolt om han hade fått uppleva detta, fastslår Gunilla.

Ledargärningarna har varit många och redan 1972 började hon som sekreterare i först ungdomsföreningen och sedan skytteföreningen. Därefter fylldes på med sekreteraruppdrag i Skaraborg och idag är hon sekreterare såväl i gevärssektionen som huvudstyrelsen inom Västergötlands SDF.

Antalet SM-evenemang, företrädesvis på Lövsjötorp, har hon tappat räkningen på, däremot var hon tävlingsledare för SkytteUO:s elitserie under perioden 1983-1998, som samlade 150 lag vid något tillfälle.

Skyttemässigt har Gunilla Karlsson sysslat med såväl 6.5 bana och fält samt luftgevär, där hon alltjämt skjuter i Skaraborgsserien.  Någon bronsmedalj i kretsen har det blivit, men det i första hand ledare och funktionär hon varit genom åren.

- Åkte med de gamle på en del fältskjutningar, men några större framgångar har det inte varit. Har markerat många fältskjutningar genom åren, minns Gunilla, som alltjämt är engagerad flera gånger i veckan.

- Jag är skjutledare för luftgeväret i Älgarås på tisdagarna och i Töreboda på söndagarna. I Töreboda är jag engagerad i Svenska Ungdomscupen med luftpistol, och har därför fått lära känna ganska många pistolskyttar också. Det är ju snart riksfinal.

De egna barnen har skjutit men inte fastnat, däremot är äldsta barnbarnet aktiv i Axvall.

Vad är då det bästa och sämsta minnet från åren inom skyttet?

- Sämsta är lätt att plocka ut. Det var pandemin, när vi tappade alldeles för många skyttar, säger Gunilla och blir mer generell på bästa minnet.

- Allt är roligt, annars hade man inte hållit på. Sen har man fått se mycket av Sverige, har varit på tävlingar från Ystad till Vindeln.

Jobba som pensionär och allt detta skytte, då är det väl fulltecknat? Nej, inte för Gunilla Karlsson. Kägelspel, i huvudsak som lagsport med fyra damer och fyra herrar i varje lag, bedrivs genom Hembygdsföreningarna. Ett intresse på senare år.

- Som ung spelade jag fotboll, var målvakt i rinkbandy och handboll, men sen hade jag inte tid med annat utöver skyttet.

Trots den fulla agendan talar Gunilla varmt om barn och barnbarn och deras aktiviteter.

- Har tre töser och en pojk. Sen är det fyra respektive två i nästa generation, att hålla reda på, avslutar Gunilla Karlsson en intervju som kunnat varit ännu längre.

Mikael Svensson

Fem snabbfrågor med Gunilla Karlsson:

  • Semesterresmål? Finaste var Australien 2014 där vi var en vecka vardera i Brisbane, Sydney och Melbourne. Har en dotter som varit au-pair i USA och studerat i Australien, och då blev det resor dit.
  • Det lägger jag på grillen? Grillar inte mycket själv men hos barnbarnen. Flintastek blir det gärna.
  • Det dricker jag till grilltallriken? Dricker varken öl eller vin, så det blir något sött.
  • Staden eller landet i sommar? Landet, jag bor i Sätra och här finns inte många själar.
  • Det visste du inte om mig? Har ett stort fotointresse och fotar gärna på tävlingar. Mina barn och barnbarn är vana vid att jag har kameran i händerna.

 

 

 

Mikael Svensson 23-04-02